GRATTIS kära Joanna 21 år!!
du vet hur det är med dagar och tid här...
Hoppas att du hade en toppendag i
skidbacken, härlig afterski och utgång
i Åre (vilka ställen som nu gäller där
nu förtiden?!)!!! :)
Tänker på dig, men vi ses ju snart!!!! <3
Sådär ja, ...
Fredagen flöt på med diverse ärenden, var till exempel iväg till UERJ (universitetet vid Maracanã jag har jobbat lite för) och fick min första brasilianska lön, inte dåligt! Stenrik med mina mått mätt packade jag om mina saker och lämnade hälften hos Ian, traskade runt halva Copacabana för att hitta Bamboo Rio Hostel där mina gamla handbollsvänninor bor för tillfället innan de åker hem på måndag. Efter mycket om och men hittade jag dit efter att ha gått och tagit taxi om vart annat för att folk tydligen gillar att gissa var ställen ligger... Självklart var det fullt på det hostelet också men jag hittade ett annat precis bredvid. Det blev lite ölspel och förkrökande och trots att jag verkligen inte hade tänkt det blev det även en utgång som till sist slutade på gamla godingen Emporio, som i princip det enda stället utan inträde.
Och nu sitter jag alltså här och planerar min tripp till Belo Horizonte senare idag!! Jag vet absolut ingenting om den stan, bara att det ligger ca 7 timmar härifrån inåt landet. Ska hälsa på en kompis där, får se hur det blir, men det ska bli kul att komma iväg lite igen!!
Bussen går om ca två timmar så det är dags att röra på sig. Ska försöka bli bättre på att uppdatera här nu när jag inte har någon annan som uppehåller mig hela tiden! Och juste! Min bästaste mor har fixat hembiljett åt mig också så inom en snart framtid prommenerar jag runt på Stockholms kalla gator...
Fina Joanna i ny klänning och välmanikurerade naglar och moi på hennes sista kväll.
SAKNAR ER JOANNA OCH FREJA!!! (och alla där hemma förstås) men jag klarar mig fint, lovar!
So long! Tchau, valeu, obrigad, beijos :)
Buenos Aires - staden som har allt!
Redan första dagen när vi satt på ett av stadens alla caféer, väntades på Tomas som vi skulle couchsurfa hos, och jag drack min första riktiga latte sedan resans början blev jag förälskad. Nu förstår jag att det finns något som heter kärlek vid första andetaget!
Lägenheten vi bodde i var belägen i Recoleta, en av Bs As finare delar precis på gränsen mot Palermo. Den var underbart behomisk och dekadent med gamla möbler, knarrigt trägolv, gasspis och högt i tak. Jag kan verkligen se framför mig hur jag sitter där i soffan svartklädd och dricker rödvin med rökelse och fördragna tunga gardiner.
Bara en sådan sak att de hade Starbucks!
// Joanna
Det blev tio nätter totalt och på dessa dagar hann vi med en hel del fest, i princip varje dag faktiskt. Fjärde dagen fick vi sällskap av en irländsk polack vid namn Sebastian som tyckte mycket om öl och vodka..
Vi gick och kollade i tjusiga gallerior, gjorde några tappra sightseeingtursförsök, lagade mat åt varanda och picknickade i parken med öl..
Vi hann till och med ha "The Third World Water War" som efter ett par flaskor vin och kreativitet blev riktigt spännande!!
Och med argentiskt kött tillsammans med en flarra vin till priset av en lunch var det inte svårt att ha det bra!
På affären kostade en flaska vin ca 8 kronor. Tråkigt.
När Tomas var med var det alltid full fart i stugan med folk och fest. Han tog även med oss till sina föräldrars vackra hus utanför staden för att ta det lugnt och sola och bada i poolen. På helgen följde Carro och Sebastian med dit (medan Joanna valde att stanna kvar i stan) och spelade pool-volleyboll med alla killar och hade en riktig argentisk BBQ på kvällen!
När vi efter en vecka fortfarande inte hade gjort något av alla "turist-måsten" utan bara glidigt runt som vi behagat kände vi att det var dags. Det blev en tur till city för att se den kända kyrkogården (a.k.a. "graven") där Evita ligger begravd, deras kända Operahus, Obelisken, Plaza de Mayo, Casa Rosada - det rosa presidentpalatset, samt Puerto Madero.
Dag nummer två var Joanna trött så Carro prommenerade ensam till tangons hjärta San Telmo och det kända La Boca. Vi hade även storslagna planer på att ta tangolektioner med Tomas, hans kompis Fefe och Sebastian men tyvärr blev det aldrig av.. det får bli nästa gång!
Sista kvällen lagade vi köttbullar och potatismos med äppelpaj och vaniljsås till efterätt till Tomas och hans två kompisar, mums!!
En dag i detta liv ska vi absolut samla ihop ett gäng tjejer och hyra en våning i denna fantastiska stad och leva riktigt bohemiskt, dvs bara dricka rödvin, äta kött och shoppa billigt för att sedan hänga på stadens alla nattklubbar resten av tiden! Återkommer med närmare information till berörda när det blir aktuellt! ;)
Det enda som saknades var förstås stranden och det fick oss att röra oss vidare mot Uruguay och nya äventyr!
..och så ett citat:
Joanna - Jag blir deprimerad när det inte är varmt.
Carro - Men det har ju varit varmt enda sedan vi kom hit?
Joanna - Ja, och därför är jag inte deprimerad!
Iguazúfallen
Dagen efter Paraguay blev det en utflykt till huvudattraktionen i Iguazú, dvs de världsberömda vattenfallen!
Joanna är på G 
Åke tåg
The devil's througt - galet mycket vatten och ett kraftigt dån. Botten gick inte att se.
Regnbåge!
Vid fikat fick vi sällskap av ettriga, ja vadå, myrslokar kanske?
Hjärtskärande vackert
Wiiiiee!!!
Det finns egentligen inte så mycket mer att säga än "been there done that". Häftigt och enastående vackert, men lite för mycket vallas runt som turist för min smak.
På kvällen blev det sedan lasagne med en flarra vin och en spårad utgång innan bussen tog oss till Buenos Aires dagen därpå. I nästa inlägg skriver Joanna sin kärleksförklaring till köttets, vinets och tangons mekka!
På återseende mina vänner! Cirka två månader kvar nu.. tiden går fort när man har roligt!
Ps. Två stycken korta filmer från vattenfallen finns upplagda på min facebook också..
BREAKING NEWS!!!
Bästaste Freja kommer hit (Rio alltså) och hälsar på om mindre än en vecka, närmare bestämt på måndag!!!! Klockan halv 7 på morgonen står vi där på flyplatsen med öppna armar och hoppar av iver!! :D
Dessutom börjar karnevalen den 20e, vilket betyder fest dag som natt i fem dygn!! Åh så tråkigt vi kommer ha det ;P
Snart kommer du att sitta i det där vykortet!
Santa Teresa
Tjohoo! Jag lyckas aldrig få någon slags kontinuitet i mitt bloggande men jag antar att det beror på min "nya" inställning till livet där jag tar timmen som den kommer och vägrar att ha massa måsten. Just nu är vi iaf i Montevideo, huvudstaden i Uruguay, och snart bär det av mot Punta del Diablo som är en semesterort i östra Uruguay. Hur som helst, här kommer ett inlägg som jag skrev för ett tag sen men inte har postat förän nu (det är alltså fortsättningen efter Ilha Grande och var i början av december.. hehe).
... och så var det slut på hostellivet för ett litet tag! När vi den sista morgonen för tredje gången inte kände igen en kotte vid frukosten var det verkligen dags att dra..
Efter transfer med Ilha Grande-hostelet, eller med andra ord den läskigaste bilfärden hittills med en förare som hade ett obotligt behov av att köra om varenda fordon i sin väg, kom vi tillbaks till Rio. Där mötte vi upp en trött men glad mamma och hittade till ett jättemysigt och fräsht Bed and Breakfast "Casa da Flavia" i Santa Teresa. Santa Teresa ligger på en kulle och är en äldre bohemisk del av centrala Rio, inramad av två stycken favelor. Det är otroligt vacker och genuint med hus från kolonialtiden till skillnad från södra Rio (Ipanema, Leblon och Copacabana) där flesta husen är förhållandevis nybyggda. Stället som vi bodde på låg i en lång och brant trappa med den här utsikten över en favela och Sugarloaf. 
Vi bodde alltså i det blå huset, snacka om det var jobbigt att släpa runt både alla väskor och sig själv! I mitten är det paret som hade stället, jätte gulliga var dom, och så står mamma på bakgården bredvid den häftiga växten.
På kvällen passade vi på att smita ner till Lapa som ligger precis bredvid Santa Teresa. Tyvärr har jag inga bilder därifrån, och det kommer nog aldrig bli några heller för Lapa är helt klart det stället som känns otryggast i hela stan med massa uteliggare och utslagna människor överallt. Att dra fram kameran känns helt otänkbart. I vilket fall är det ganska speciellt med folk och fest på gatan och en uppsjö av ställen, främst sambaklubbar men även de som spelar house, "funk" och discotek. Man köper öl, drinkar och mat från stånd på trottoarerna och oftast finns det liveband också. Vi åt grillad kyckling och ost på pinne så att mamma trodde att vi skulle bli magsjuka allihop och gick på en sambaklubb och lyssnade på Teresa Christina.
Här är några bilder från Lapa dagtid. Kanske lite svårt att föreställa sig gatan fullsmockad med människor och stånd?
Softar på bakgården med fika och mammas dator..
På lördagskvällen gick vi ut och åt på ett Bahianskt ställe med mammas kollegor. Passionsfruktkyckling med kokosris, mMmmMmm.. Joanna åt oxfilé och blev magsjuk inom 10 röda. Kycklingen på sunkstånden klarar vi av men inte köttet på fina restaurangen, haha. 
Lite bilder från Santa Teresa. I början tyckte jag att favelorna var ohyggligt fula men nu tycker jag faktiskt att det ser ganska charmigt ut.. Mammas kollegas son bodde närmare en av favelorna och en kväll var han tvungen att vänta några timmar innan han kunde gå ut för att det just varit en skottlossning..
På söndagen bestämde sig Joanna för att hon ville baka äppelkaka att bjuda på, och som en god arbetsledare såg hon till att hon inte behövde göra allting själv ;) Resultatet blev i alla fall riktigt gott och svensksommarnostalgist!
Mammas workshop varade i tre dagar och medan hon var där lallade vi mest runt på stranden och sprang ärenden. För att komma ner till tunnelbanan kunde man åka den rackiga och gammeldagsa spårvagnen "Bonde". Se hur folk hänger på sidan av vagnen! Gör man det behöver man inte betala de 60 centavos som det kostar att åka, men man får se till att hålla in alla tår och hälar!
Det här med att tvätta är en ganska omständig och dyr historia och vi har ju bara en begränsad packning.. man får helt enkelt vänja sig vid att inte kunna ta på sig nytvättade kläder varje dag, det löser sig. Hur som helst leder det till ett gäng underbara citat, bland annat den här:
"Det luktar illa här. Eller det kanske är jag som luktar illa..?" - Joanna
Joanna trött och sliten efter en heldagstransfer:
"Orkar du lägga ner snorkfenorna i tyghistorien?"
(På svenska betyder det ungefär "Kan du vara snäll att lägga ner fenorna i min tygväska?") ;)
Mammas mer oklara citat när det är dags att sova efter första kvällen i Lapa:
"Vi ses imorgon, om inte ögonen har kletat igen.."
Tjaa.... i övrigt var vi på middag uppe i Tijucabergen, Joanna och jag festade hela natten lång på The House och dök inte upp förrän mamma var på väg till jobbet, vi blev medlemmar på couchsurfing, slappade gärnet och blonderade håret. Vi planerade även resan över jul och från att först tänkt Iguazúfallen, Buenos Aires och vindistriktet Mendoza i Argentina ändrades planerna drastiskt till Porto Seguro i Bahia, norra Brasilien.
Jag återkommer snart med nyare händelser!! Saknar er alla där hemma! Pussar och kramar
Paraguay - Ciudad del este!
På fredagsmorgonen regnade det så vi bestämde oss för att åka till Paraguay och kolla in shoppingen istället för fallen. Redan när bussen rullade in blev det ett himla ståhej och alla började trycka sig på bussen, men jag och Joanna tog det lugnt och kom därför nästan sist på och fick stå upp. Efter fem minuter såg jag hur paniken spred sig bland passagerarna och den tjocka Paraguayanska kvinnans bredvid mig började svettandes knöka och böka för att se till att hennes väninnas väska hamnade på sätet där hon satt. Jag tittade förvånat på henne och skrattade lite och hon svarade "immigration". Kort därefter när bussen stannade bufflade sig alla ut så fort som möjligt och sprang för att ställa sig i kön. Anledningen till all uppståndelse var alltså att alla måste gå av bussen för att visa upp passen vid gränsen och göra detta så snabbt som möjligt för att sedan få tillbaks sin sittplats på bussen. Vi bara skrattade.. Det visade sig även att bussen måste åka genom Brasilien för att komma till Paraguay. Argentina, Brasilien och Paraguay på samma dag, inte illa!
Gränsen mellan Brasilien och Paraguay
Det kändes verkligen att man kommit till ett annat land. Människor, lukt, bebyggelse, allt var annorlunda!
Bankomaten visste vad jag hette! Paraguayanska pengar "Guarani", 1 USD = 5000 Guarani. Stabil valuta..
Det fanns framför allt riktigt billig elektronik men i övrigt var det inte så mycket annat att ha. Det slutade med att vi handlat mestadels småskit, typ nagellack, hårspännen etc., men också varsitt par snygga skor för en billig peng! Vi hade inte ens pengar kvar till mat så för våra sista slantar köpte vi bussbiljetter tillbaks till Puerto Iguazú.
Hej då Brasilien!
Joanna på bussen till Rodoviária fullbelamrad med packning.. Vem säger att man blir rutti av 3 månader på resande fot? Glada är vi i alla fall! :)
Vi har även kommit fram till att Sverige är ett riktigt u-bussland! Bussarna här är helt enastående sköna, mjuka, går att böja helt bakåt och breda så att man nästan får plats två i varje säte! Resan till Iguazú tog 21 timmar men med lite hjälp av sömntabletter går det som smort - man somnar på sen eftermiddag, vaknar en gång för att äta middag och en gång frukost, somnar om och är framme vid lunchtid. Ja, vi kanske inte var riktigt lika pigga och glada på slutet av resan, men..
Och så var det ju det spännande stoppet vid gränskontrollen. Jag fortfarande utan inträdeslapp och så var vi inte säkra på hurvida de skulle räkna den 15:e som en dag för mycket eller ej. När jag sträckte fram mitt pass började de titta konstigt på det och knappa i datorn utan att säga något. Ajajajaj. I deras system stod det tydligen att vi hade lämnat landet för två dagar sedan? Nåja, med vår vanliga otur hade vi fattat fel och vårt visum gällde alltså inte i 3 månader utan i 90 dagar, vilket betyder att vi har varit i landet i två dagar för mycket. Men att vara blond och att blinka med sina långa ögonfransar räcker lång, vi slapp undan riktigt billigt med en böter på ca R$ 16, alltså ungefär 10 dollar, som vi måste betala om vi vill tillbaka in i Brasilien.
Efter att ha checkat in på ett hostel och tagit en dusch var vi på fötter igen och åt en god wok! Sedan bokade vi bussbiljetter till Buenos Aires på lördag kväll, så innan dess ska vi hinna med vattenfallen imorgon och en sväng in till Paraguay på lördag för det sägs att det finns larvigt billig shopping där! Nu sitter jag alltså här men en liten öl och en stor dator, eller nej, det var ju en stor öl och en liten dator!
Puss på er alla!
Missöden leder till nya äventyr!
På onsdag, den 15:e januari, har vi varit här i 3 månader, vilket också betyder att vårt visum går ut. Om man läser på sidor på internet får man intrycket av att det är enkelt att förlänga sitt visum med 3 månader till, att det är bara att ta sig till den federala polisen i centrala Rio. Skitbra tänkte vi och åkte dit i fredags.
Dagen började med att alla pengar är slut på mitt konto som jag och Joanna delar på. Pengarna från hennes pappa var försenade och alla mina pengar hade gått åt till sjukhusräkningar - okej, som sagt jag ligger efter i bloggandet, innan jul blev jag påkörd av en moped när jag cyklade i Bahia och skadade min tå som senare blev infekterad vilket ledde till ett par dyra läkarbesök. Med endast lite växel med oss åkte vi in till stan och när vi väl hittat till rätt adress var stället i princip igenbommat och en kille på gatan upplyste oss om att man måste åka till den internationella flygplatsen för att förlänga visum. Pah tänkte vi! Du måste skoja. Därför gick vi till ett hotell i närheten efter som de rimligtvis borde ha lite koll.
Väl där fick vi hjälp att ringa till det svenska konsulatet i Rio, och jag fick prata med en kvinna vid namn Susanna. Hon hade ingen aning vad jag pratade om. Om jag behövde fixa nytt pass skulle jag vända mig till svenska ambassaden i Brasilia, annars visste tydligen jag mer än hon... VÄRDELÖST! Hallå är inte svenska konsulatet till för att hjälpa svenska medborgare med dessa typer av frågor??? Jag skrev dessutom ett vänligt e-mail till en annan tjej på konsulatet i november med lite frågor och så, men fick jag nått svar? NEJ! Skärpning!!!!
Hur som helst letade vi reda på bussen till flygplatsen, men det kostade fan så mycket mer än den vanliga bussen och vi som bara hade lite växel och inga pengar på kontot.... Inte ens kunde vi köpa vatten i svinhettan. Lika bra att inte ens försöka göra överföringar till kontot för med vår tur den här dagen skulle säkerligen '"tjänsten inte vara tillgänglig" på fredagar. Pah.
På måndagen, alltså igår, gjorde vi ett nytt försök. Det började med att vi försov oss och missade killen som lovat att ge oss skjuts till flygplatsen. Sedan väntade vi i mer än 40 minuter på att en lämplig buss skulle komma och ta oss in till stan så att vi kunde byta till flygbussen. Självklart blir vi missförstådda och hamnar på inrikesflygplatsen istället och får stå där och vänta i ytterligare aslångtid i 35-gradig kvav perfekt-för-stranden-hetta. Äntligen kom den kära bussen och Joanna och jag slocknade på två röda. På polisstationen, som för övrigt såg ut som en lämning från 60-70-talet, fick vi dock veta att förutom sitt pass behövde man även ha med sig den lilla inträdeslappen som man fick på flyget hit. Den tappade jag bort för lääänge sedan. Och hade någon informerat mig om att man BÖR behålla den? Ha!
Summa av kardemumma: för att vi skulle få stanna kvar i landet var jag tvungen att betala först R$ 169 i böter för att jag tappat bort lappen, sedan gå till en bank och betala R$ 79 för själva förlängningen av visumet och sedan åka tillbaka till flygplatsen inom två dagar för är man i landet efter att visumet gått ut får man alltså betala R$ 80 per dag innan man får nytt visum alternativt sticker härifrån. För övrigt tyckte polisen inte om att vi inte har någon hembiljett och förstod inte hur vi hade kunnat få tag i en enkel..
Frågan är varför all denna väsentliga information inte fanns tillgänglig utan att man måste ta reda på allting själv!?!?!?
Hur som helst, vi är inte ledsna för det. Allt löser sig ju, det är bara att lämna landet! Direkt efteråt gick vi och åt en bit mat och åkte till Rodoviária (busscentralen) och köpte oss varsin biljett till Iguazufallen fast på Argentinska sidan. Imorgon alltså, klockan 16.45 lokal tid. Nya äventyr - here we come!!
Och till er som arbetar på svenska konsulatet i Rio och inte har någon koll på någonting: So long fuckers, vi klarar oss utan er! ;)
Ilha Grande forts..
Var var jag nu då? Jo, när vi hade tröttnat på det lugna stället på Ilha Grande flyttade vi in på backpackerhostelet Aquário hostel där det definitivt var mer hålligång än några försynt gitarrspelande och sjungande par.
Vid frukosten
Vacker utsikt mot byn!
Redan första kvällen var det hamburgergrillning på hostelet och för en slant fick man äta hur många man ville och en gratis Caipirinha. Joanna och jag joinade in på någon drink och ölspel med ett gäng killar från wales. Senare hittade vi även till öns enda "nattklubb"..
Precis bredvid vårt hostel låg ett annat som hette Che Lagarto, och det visade sig bjudas på BBQ och hamburgergrillning varannan dag på dessa två hostels. Folk kom från andra ställen och det var full rulle i princip varje kväll med kortspel och öldrickande. Dagarna ägnades huvudsakligen åt att studera sandkorn och vila ögonen på någon av de många stränderna, tillsammans med en god bok och lite sololja! :)
På måndagen hoppade vi på en båttripp med hostelet till Blå Lagunen..
I fören mådde vi som drottningar!
Första stoppet var Blå Lagunen där vi snorklade lite granna men låg mest i fören och stekte på och åt frukt. Andra stoppet var vid en strand där det fanns en gammal kyrka med denna skyhöga palm bredvid! På tredje och sista stoppet åt vi lunch och sen var alla brända och trötta så vi åkte tillbaks.
Det är lustigt hur vissa människor totalt saknar självinsikt. Till exempel den brittiska killen som var med på båten och som trodde att han var störst bäst och vackrast och kunde få vilken tjej han ville, typiskt en sådan man skrattar åt bakom ryggen och kallar Ken..
Hur som helst, på tisdagen var det fullständig invasion av människor på hostelet! Folk kom från alla håll och kanter och hosteltanterna grillade på som aldrig förr. Efteråt drogs det igång med ett riktigt party men denna gång var faktiskt både jag och Joanna snabba att banga. Tyvärr blev det bara dessa två risiga bilder.. till höger sitter jag brevid svenska Karin.
Och så var det dags för ännu en hajk! Denna gång mot öns andra sida för att kika på några fängelseruiner och vattenfall. Ilha Grande var alltså i äldre dagar en fängelseö dit man skickade alla odugliga brasilianska medborgare till att, ja vadå, springa runt och leka tarzan i djungeln?
Het i gympadojor
Vid en naturlig pool!
Aquadukt, svart sand och fängelseruin!
Sista kvällen ville vi för en gångs skull lyxa till det efter att ha snålat och ätit nudlar och ägg i olika former alldeles för länge, så vi letade upp en jättefin resaurant precis vid vattnet där de hade levande ljus och ljud av vågor som slår mot stranden. Det blev en romantisk middag för två, bestående av lax- och tonfisktartar till förrätt, grillad tonfisk med honungsmarinerade grönsaker till mig och skaldjurssoppa till Joanna och gott vitt vin till det, mums!
När man backpackar träffar man givetvis på en hel del människor i olika åldrar och från olika ställen i världen. Standardkonversationen lyder: "Hur länge har du varit här?", "Vart kommer du ifrån?", "Vart var du innan du kom hit?", "Vart ska du åka efter att du har varit här?", "Hur många länder har du varit i?", "Gör du hela sydamerikatrippen eller?" bla bla bla.. Inte så konstigt att man tröttnar på detta kallprat. Ibland stöter man dock på några riktiga orginal, som till exempel de irländska bröderna som bodde på samma hostel. De var dryga 30 och var noga med att påpeka att de var välutbildade och hade bra jobb, men grejen var att de krökade i ett! Jag har aldrig sett någon kröka så mycket. Vid frukosten satt dom med varsin öl, till lunch vinglade dom omkring med Caiprinhas och sa massa konstiga saker och vid middag vad de stupfulla, varje dag.
Första gången jag träffade den äldre brorsan lekte dom med en jättesöt liten hundvalp och höll på och fånade sig och satte den på den grillen. Plötsligt kom valpens mamma och valpen gick dit för att dia. Den äldre brodern kröp då fram mot valpen och mamman och när någon frågade vad han höll på med drog han till med:
"The bar is closed!?"
Vid ett annat tillfälle när jag satt bredvid honom och han såg sig om efter en askopp fick han ur sig den här fräckisen:
"Where do you fuck you butts?"
Några bilder från sista kvällen. Till vänster är den äldre brodern och till höger den yngre som jag såg honom för sista gången. Han påminner om någon, hmm.. vem kan det vara? ;)
Vi träffade även på ett gäng australiensare som var TOTALT hjärndöda, eller som någon uttryckte det: "hjulet snurrar men ekorren är inte hemma". Det var heeelt sjukt. De kunde i princip inte spela kort för att de inte fattade hur det gick till, och dessutom hade de sådan konstig dialekt så att det var omöjligt att förstå vad de sa. Om jag inte hörde va någon av dem sa och frågade "Vad sa du?" tittade de bara på mig helt oförstående.. Man kan ju undra vad som hänt med dem egentligen.
På fredagen packade vi så ihop och åkte tillbaks till Rio igen för att möta upp mamma som kom hit för en workshop med hennes jobb och för att ta in på ett bed and breakfast med henne i Santa Teresa - en äldre och mer bohemisk del i centrala Rio.
Och så avslutningsvis kan jag inte motstå att lägga upp denna bild från Ilha Grande, haha:
Ilha Grande
Sota och solbranda Joanna pa baten nar den lamnar hamnen.
Nar vi kom fram till Ilha Grande tog vi in pa ett jattemysigt hostel lite utanfor byn uppe i skogen, Holandês hostel. Tanken med trippen till on var ju som sagt att ta det lite lugnare an vad vi hade gjort tiden vi spenderade pa Ipanema. Vi bodde i en Bungalow med eget badrum och allt, stor skillnad fran att bo pa det relativt sunkiga hostelet pa Ipanema! Dessutom hade de riktigt god frukost med massa frukter, juicer, sockerkaka etc.
Forsta dagen gav vi oss direkt ut pa hajking i djungeln for att komma till den omtalade stranden Lopes Mendez pa andra sidan on. Forra gangen jag var pa Ilha Grande gjorde vi den har hajkingen ocksa, men jag kunde verkligen inte komma ihag att det var sa har BRANT och LANGT!
Vacker utsikt over byn Abraão fran "bergsryggen".
Djungel!Pa vagen passerade vi aven nagra andra strander, bland annat den har med den vackra kyrkan.
Sma apor i traden! Klicka pa bilden sa ser ni forhoppningsvis tva stycken sitta pa den understa korta grenen!
Lopes Mendez! Tyvarr gor sig inte denna helt underbart vackra strand och kritvita sand (som nastan kandes som mjol) sin ratt pa dessa skitkvalitébilder.. Dock tycker jag att det ar ganska coolt att de ser ut att vara fran det gamla goda 70-talet.
Inte heller hade vi pengar till att ta baten halva vagen tillbaka, sa det var bara att traska pa! Snacka om att vi var slut, trodde inte att jag skulle kunna ta ett steg till nar vi kom till hostelet..
Dagen darpa regnade det som tusan sa vi tog tillfallet i akt att ta en lang sovmorgon och sedan slappa i en hangmatta och lasa storre delen av dagen. Pa kvallen gick vi ner en svang pa "byn" med tva tjejer fran Saõ Paolo och en amerikanska for att se lite annat folk, men inget mer dramatiskt an sa.
Det blev tre natter pa det lugna och avskiljda hostelet for sedan ruttnade vi totalt och ville ha lite mer action igen! Sa vi tog istallet in pa ett backpackerhostel nere vid stranden dar det definitivt hande mer grejer, men det berattar jag om i nasta inlagg!
Och tank vad glad jag blev nar jag sag att jag fatt lite uppskattning for att man bemodar sig och skicka massa vykort, tack varldens basta Freja!
(Ps. Nu ar jag och Joanna tillbaka pa hostelet i Ipanema och mamma ar i Búzios. Pa mandag bar det ivag till Porto Seguro I Bahia, norra Brasilien!!)
Livet på hostel
Vi har nu definitivt bekantat oss närmare med Rios uteliv och utav de tio nätterna vi bodde på Ipanema var vi ute och klubbade sex kvällar. Joanna har blivit en riktig fena på att blanda Caipirinhas och efter en tallrik nudlar, några parti kortspel, ett par 5-kronorsöl och de beryktade Caipirinhasen var man alltid redo!
Dagarna ägnades inte åt så mycket annat än att lapa sol på stranden och spana in alla sjukt snygga bögar vid post nummer 9 när vädret tillät. Annars blev det mycket filmtittande och sovande de regniga och mulna dagarna. På hostelet bodde även en massa irländare, två andra svenskar, en norska och en tyska.
Vi har dock haft ganska oflyt med allt vi tar oss för. Samma dag som vi kom dit gav Joannas telefon upp och slutade fungera så nu äger vi i princip ingenting av värde längre. Min dator gick ju sönder på flyget hit och kameran blev som sagt stulen. Utan telefon blir allt så mycket jobbigare och mer komplicerat.. Dessutom har vi sumpat säkert tre-fyra par solglasögon, lite kläder och annat smått och gott. Vi har även varit tvungna att brottas med bankomathelveten för att få ut några pengar och vissa dagar har vi varit fattiga som kyrkråttor. Som tur är lever vi efter det evigt sanna måttot att "allt löser sig", och det gör det verkligen också.
Hur som helst, på bussen från Recreio på väg in mot stan fick jag ett erbjudande jag inte kunde motstå, dvs att följa med till Angra dos Reis redan kommande söndag och dyka med ett gäng militärer! GRATIS. Ja tack sa jag. Eftersom bussen dit gick tidigt som tusan övernattade jag hos min kompis och jag fick nöjet att sussa i en hängmatta på balkongen på 18:e våningen med utsikt över Botafogostranden, Sockertoppen och alla stjärnorna.. mmm...
Vi fick en riktigt fin dag på båten med snorkling, massa sol och ett dyk. Tyvärr såg jag inget roligare än ett par jättesjöstjärnor och lite fiskar men i och med att det var två år sedan jag dök senast så var det riktigt kul ändå!
(Glöm inte att de små bilderna går att klicka på så att de blir större..)
På måndagsmorgonen vaknade jag kvart över 9 (!!) och stack direkt ut och sprang längs stranden en timme. Skönt att komma ut men jag måste ju säga att jag inte direkt är van att springa i 28 graders värme. Innan varje post, där man kan svalka av sig i ansiktsduschar, var det nära-dödenupplevelser och pulsen la sig på stadiga 200, men efter avsvalkningen gick det riktigt bra.
När vi ägnat resten av dagen med att springa runt på varenda bank på hela Ipanema för att försöka få ut några pengar och var riktigt trötta öppnade sig plötsligt himlen och det formligen ÖSTE ner regn. På några minuter blev gatorna till floder och det var bara att ge upp försöken att komma hem någorlunda torr. På väg över gatan fastnade min ena flipflop i den strida strömmen och föstes med, haha, så jag fick springa efter och jaga den. När vi kom tillbaka till hostelet hade vi lite vattenkrig på bakgården istället :)
Kvällen blev även den ganska blöt och spenderades på Atlântico på Copacabana. Tillsammans med Joanna har vi irländska Niamh och tyska Birgit.
På tisdagen var vi på The House i Leblon med svenskarna och norskan - kanske den bästa klubben enligt mig. För tjejerna var det gratis inträde och gratis Caipirinhas innan klockan tolv och till en början hade dom ett liveband med lite sambaaktig musik på nedervåningen och senare kom ett riktigt nice dansgolv igång på övervåningen. Kul kul!
Dagen efter kände jag att det var dags att göra något åt den risiga kamerasituationen och jag hade planerat att köpa ett par engångskameror, men som tur var hittade jag en riktigt ålderdomlig kamera à la förra seklet för ca en hundring som man dessutom kan byta film i, ni vet en sån där som man måste titta i det lilla hålet och snurra tillbaka filmen manuellt, toppen!
På kvällen drog vi igång Caipirinhatillverkandet och kortspelandet med ett gäng irländare (av någon outgrundlig anledning är det sjuukt många irländare här i Brasilien). Även denna gång hamnade vi på Atlântico i Copacabana.. (Bilderna med kass kvalité är förstås från min kamera och de andra är ifrån Niamhs.)
Joanna och Niamh tyckte i alla fall att det var himla kul att sno pojkarnas slipsar ;)
Vi hade en toppenkväll men tyvärr slutade den i ett smärre kaos. Niamh snefyllade TOTALT och ville absolut inte följa med tillbaks till hostelet så det slutade med att vi handgripligen fick tvinga med henne i taxin och sedan in, och att försöka sova med ett öga öppet så att hon inte skulle smita ut i Rionatten kalaspackad helt ensam..
Under kvällen kom en kvinnlig journalist fram och undrade om de fick ta kort på oss tillsammans med någon kille. Vi tänkte inte så mycket mer på det där men det visade sig att vi dagen efter var med i dagstidningen O Globo:s nöjesdel, Brasiliens motsvarighet till SvD eller DN, haha! Artikeln handlar tydligen om de svarta brassarnas kultur och musik.
Slappar på stranden och spanar hetingar..
På fredagen var det ganska molnigt så vi bestämde oss för att göra en tur till Centro/ Rios downtown.
Här på tunnelbanan.
Vi hittade en marknad i Uruguaiana med massa billiga saker och shoppade några nya solglasögon, klänningar, flipflop, men bäst av allt var nog att vi ÄNTLIGEN fick ut pengar!
Fredag = partydag, och som vanligt började vi kvällen med kortspelande, den här gången med de svenska killarna Fredrik och Peter.
Jag och Joanna sprang runt på några barer i Ipanema men hamnade till sist på The House igen. Sjukligt roligt dansgolv igen, I like. Kvällen resulterade även i denna mindre smickrande vimmelbild..
Tiden går fort när man har roligt! Plötsligt var det lördag och dåligt väder till på köpet. Joanna och jag tänkte lyxa till det lite och skippa nudlarna den här dagen och istället åt vi god mexikansk mat i Leblon som vi hade suktat läänge efter..
Kvällen inleddes, inte helt oväntat, med öl, kortspelande och Caipirinhas förstås. Det som gäller är alltså för det mesta "slav och president" (vi har fått göra en liten justering i namnet), men den här dagen körde vi även några rundor straffpoker. Men what goes around comes around - killarna som bestämde straffen fick även smaka på dess sötma..
Vi hittade till ett ställe i Botafogo som var shysst och där dom till och med spelade Dancing Queen.
Bevisen för de utförda straffen: Fredrik smiskar irländaren och de två tillsammans frågar valfri tjej om en trekant, haha..
Efter dessa ganska spårade dagar kände vi att det var dags att ta det lilla lugna, därför bestämde vi oss för att åka till paradisön Ilha Grande (som jag skrev om i det förra inlägget) tidigt på måndagen, men det får bli nästa inlägg!
För övrigt börjar vår svenska bli riktigt risig oh tankegångarna är inte alltid de helt logiska, så därför tänkte jag börja lägga upp lite citat också för att ge prov på vår fördummelse..
Joanna utbrister fascinerat:
"ÅH, vilken SVART fågel!!"
Vid post nummer 9 på Ipanema, bögarnas paradis, drar jag den smarta kommentaren:
"Det är ju bara killar här?!?"
Joanna fundrerar på om hon ska ha solskyddsfaktor i ansiktet eller inte:
"Nä, jag ska bränna skiten ur det!"
Joanna inne på banken:
"Jag kom precis på att jag inte ska slicka på dig för att du kommer antagligen vara jävligt salt.."
(Om någon undrar vad som händer just för tillfället så är vi tillbaka i Rio och har slagit ihop oss i Santa Teresa med min kära mor som kom i fredags).
Senaste veckan
Borjan var bra, men resten da?
Joda, men den som far mycket gott vill ha mer, inte sant? Nar vardagen blivit ett faktum och malnen inte verkade vilja spricka upp borjade det nastan krypa i kroppen pa oss och vi funderade pa vad vi skulle hitta pa harnast, darfor borjade vi kika pa portugisiskakurser och vad det skulle kosta. Detta visade sig vara lattare sagt an gjort och vad vi fick fram var en privatkurs pa 35 lektioner for ca 8000 kr eller privatlarare for 175 kr/timmen, dyrt tyckte vi. Istallet funderade vi vidare pa om vi skulle byta miljo ett tag och aka till Ilha Grande - en paradiso med fantastiska strander, dykning och surfing bara 2,5 timme harifran - eller om vi kanske skulle gora nagot totalt ovantat och sticka till norra Brasilien/Bahia dar det at 35 grader och sol aret runt, hmm...
Ilha Grande (-har man inga egna far man lana andras)
I vilket fall behovde vi inte fundera sa lange.. Pa torsdagen (forra veckan alltsa) akte vi in till Copacabana/Ipanema for att kolla i lite affarer och ha trevligt. Efter att Joanna klippt sig, kopt en fin och billig klanning och jag hade gatt runt och suktat inne pa Modern Sounds promenerade vi glatt mot Ipanema i lite latt duggande regn dar vi skulle kolla pa ett svenskagt hostel och kanske ta en ol pa nagon trevlig bar. Plotsligt sag jag hur en kille i min egen alder tag sats och borjade springa mot mig med sikte pa min planbok jag hade i ett fast grepp i handen. Han puttade till mig sa att jag halkade och tappade planboken och ur planboken gled kameran ut. Snabbt som ogat snodde han med sig min nya fina kamera och lamnade mig och Joanna leriga och ledsna pa trottoaren. Jag skrek ju saklart for full hals sa mycket uppstandelse uppstod och flera manniskor kom fram och fragade hur det hade gatt. Vi tog en taxi till det svenskagda hostelet for att tvatta av mig och lugna ner oss, skarrade och chockade. Dar var alla trevliga och lite battre till mods gick vi vidare och sa fragade vi en polisbil i ett gatuhorn om rad. De ringde efter en turistpolisbil och vi fick eskort som inte foljde en enda trafikregel till polisstationen med sirenerna pa! Ganska coolt faktiskt. Efter att anmalan var gjord skjutsade de oss tillbaka (med sirenerna pa igen) och borjade till raga pa allt stota pa oss... haha.
SHIT HAPPENS ar allt jag har att saga.. nu ar det bara att hoppas pa forsakringsbolaget kan reparera saknaden. Hadanefter kommer jag varken ha handvaska eller planbok med mig pa stan, bara en liten plastficka innanfor kladerna, det vill jag lova!!
Dagen efter akte vi som tidigare bestamt till en marknad i São Cristóvão i norra Rio dar de saljer mat, godis, juicer och grejer fran norra Brasilien med Rafael. Tyvarr kunde inte Susanna folja med som vi hade tankt forst. Det tog AR och DAR att aka dit, Rio ar as fruktansvart stort!!! Backe upp och backe ner, favela hit och favela dit... Naja tillslut nar kom vi dit uthungrade och uttrottade at vi i alla fall em mycket god lunch bestaende av Carne de Sol (kott som legat och tagit smak i solen), ris, bonor, farofa och Cajú-juice, MmMmmm... I like. Jag och Joanna spatserade runt, kopte lite orhangen, grillad ost, juice etc etc och kollade lite pa de bada livebanden. Jag tycker att det ar sa himla charmigt att dans bryter ut sa fort det spelas lite musik, bade ensamma och i par.
Lordagen var en ganska trott dag men pa kvallen fick vi veta nagot som skakade om hela tillvaron - vi kan namligen inte stanna i lagenheten har i Recreio langre.. vilket andrar mycket men framst den ekonomiska situationen. Resten av tiden fram tills i forrgar har darfor gatt at till att fundera pa vad vi ska gora istallet, men nagorlunda snart kom vi fram till att vi ska ta in pa ett hostel i stan och sedan aka till Ilha Grande innan min mor kommer hit den 4e december och efter det kommer vi att kolla om man kan hyra en lagenhet efter nyar. Sa i tisdags var det bara att ge sig in till Ipanema dar vi helst av allt vill bo och kolla pa hostels och priser. Vi kollade nog pa en sju stycken hostels och ett hotell innan vi bestamde oss for Hostel New Ipanema dar vi fick ett mycket bra pris och renligheten var godtagbar. Idag flyttar vi!! Ska bli askul tycker jag, bo mitt i smeten dar allt hander!!!
Ipanema
Saklart blev det lite fest i helgen ocksa.. i fredags var vi i Ipanema och traffade en bekant till Susanna, Hélio, och hade riktigt kul! I sondags var vi med honom till Lapa 40º (dar vi varit en gang forut med Rafael) och spelade lite biljard och at den brasilianska klassikern Feijão, bonsoppa typ, till olen, gott tycker jag. Med oss pa farden hakade aven en annan kille (Heverton, fallskarmsjagaren) pa. Han har aven lovat att lara oss dansa samba/forró pa ikvall! Vart umgange borjar ta sig!
For ovrigt kanner man sig ganska bortkollrad har borta faktiskt.. vi hinner inte riktigt med. Halloween markte vi inte alls av, likasa allahelgona, folk fyller ar och farsdag hade totalt gatt mig forbi tills min sota lillebror Calle paminde mig pa skype, hihi...
Det var allt for mig den har gangen, onsdagen gick at till att tvatta allt vi ager och har och igar och idag har vi stadat ur vart liv i denna lagenhet och sa har jag vaxat benen, gjort harinpackning, fargat ogonbryn och ogonfransar - tjejgrejer ni vet ;) Och till mormor och mamma: jag har skrubbat kastruller med stalull och skurat golvet pa kna, det ni!
Manga pussar och kramar!! Nasta gang har vi ingen egen dator utan da sitter vi pa hostelet och hackar.
PS. Vi har aven skaffat oss ett brasilianskt mobilnummer: +5521-9148-1076, om det ar nagon som vill oss natt..
Joannas efterlangtade inlagg
Jaa vad har hant sedan sist, jo vi har hangt lite har i Recreio och forsokt styra upp vara liv – dvs mindre forvirring och mer traning! Vi borjade veckan bra och sprang pa tisdagen langs stranden och gjorde massa ovningar i gymmet har dar vi bor. Detta firades med en god tacosmiddag tillsammans med Antonio och senare pa kvallen ett besok pa den lokala krogen dar de pa tisdagar har liveband med samba-/brasiliansk popularmusik. Sen rullade veckan pa i vanlig anda: poolen, ata, trana, tvatta osv .. tills Carro pa torsdagen behovde ta ut pengar, som tydligen inte var det lattaste eftersom alla bankomater inte tar Visakort. Nar vi val hade hittat en som tog hennes kort i Barra Shopping hade den stangt 5 min tidigare sa det var bara att ta bussen tillbaka 30 min pa fredagen for att fa ut pengar. Da det gick lite battre och det gjorde Carro sa glad att hon kopte ett par nya snygga skor som hon skulle fa anvandning for under kvallen! Vi hade namligen planer pa att fordriva den i Barra dar vi hort av Rafael att det bara hanger dryga manniskor men till skillnad fran Ipanema, dit det tar 1,5-2 timmar, tar det det bara 20min sa det kunde vara vart ett forsok! Det visade sig att Rafael hade fel och vi hade riktigt skoj pa klubben Nuth som ni ser! Vi har redan lyckats smila in oss i Rios vimmel :)
Lordagen gick at till att stada, mindre skoj. Pa sondagen bjod Rafaels familj over oss pa den traditionella matratten Feijoada. Jag var inte helt fortjust i den salta smaken och svartabonorna som denna ratt till storre del bestar av, men Carro tyckte om den.. Senare pa kvallen gick vi ner till stranden och drack lite ol med Rafael, hans bror Daniel och kusin Paulo. Veckan darefter borjade som vanligt med standen, dar vi hade kul med hjalp av vara nyinforskaffade beachbollrackets, poolen, lite traning osv..
Na nu far det vara nog med Joannas bloggande den ar ungefar lika bra som Carro ar pa att diska..
puss
Vardagen i Recreio
Pa vagen till stranden passerar vi manga lustiga saker, bland annat det har smatt perversa tradet och den halvt igenslammade an som vi idag sag tva alligatorer (!!) i. Vi har aven planer pa att gora en undersokning dar vi, pa vagen till stranden, ska studera hur faktor y: "antal tutningar" beror av faktor x: "langden pa vara shorts". Aterkommer mer om detta senare..
Lokala strandkiosken (dessa finns langs hela stranden med 50 m mellanrum) och post nummer 9 (dar det finns potentiella body guard-ragg).
Stranden i Recreio sitter ihop med den i Barra och den sammanlagda stranden ar ca 2 mil lang!!
Imorse var vi ute och tranade - vi har nu paborjat ett tva veckor langt "boot camp". Jag sprang langs stranden en timme och Joanna sprang halva och promenerade halva. Sedan gick vi till gymmet i vart hus och gjorde armhavningar, sit-ups, rygglyft, utfall m.m., inte illa!! Vi kommer att komma hem som tva helt nya manniskor ;)
Handla maste vi ju gora nu nar det inte finns nagon mamma eller pappa eller annan familjemedlem som gor det at en. Det ar faktiskt en ganska intressant procedur.. for det forsta har vi blivit EXTREMT snala - allt som kostar mer an 3 kronor rynkar vi nasan at, och skulle nagot mot formodan kosta 15 kronor ar det vaaldigt dyrt. Igar nar vi var och handlade tacos-tillbehor hade vi stora problem att hitta vad vi behovde, men att fraga personalen ar inte att tala om eftersom att INGEN pratar engelska. Daremot har vi kommit pa att man man har storre chans att lyckas fa hjalp om man fragar andra kunder som ser hyfsat valkladda ut..
Ni som kanner mig vet formodligen att jag avskyr allt som har med matlagning att gora och gor allt for att slippa undan, men tro't det eller ej - jag kan ocksa, nar jag vill!! Jag bade kokar grot pa morgonen, steker omelett till lunch, skar sallad (Joanna fixar dressingen), kokar pasta, och igar gav jag mig till och med pa att steka kott! Men det ar tur att jag har Joanna som kan visa hur man gor och ge tips och rad... :)
Ikvall bjod vi over Antonio pa tacosmiddag och nu ska vi strax ge oss ivag till den lokala puben Barraco igen.
Ma sa gott allihop! Jag har hort att det ar 5 grader dar hemma..
Ps. Nasta gang blir det Joanna som forfattar ett inlagg..
