vidrartillrio

Dagen efter Paraguay blev det en utflykt till huvudattraktionen i Iguazú, dvs de världsberömda vattenfallen!

Joanna är på G               



Åke tåg



                                 

                       

The devil's througt - galet mycket vatten och ett kraftigt dån. Botten gick inte att se.





Regnbåge!

                          

Vid fikat fick vi sällskap av ettriga, ja vadå, myrslokar kanske? 

                              

Hjärtskärande vackert





                              

Wiiiiee!!!



Det finns egentligen inte så mycket mer att säga än "been there done that". Häftigt och enastående vackert, men lite för mycket vallas runt som turist för min smak.

På kvällen blev det sedan lasagne med en flarra vin och en spårad utgång innan bussen tog oss till Buenos Aires dagen därpå. I nästa inlägg skriver Joanna sin kärleksförklaring till köttets, vinets och tangons mekka!

På återseende mina vänner! Cirka två månader kvar nu.. tiden går fort när man har roligt!

Ps. Två stycken korta filmer från vattenfallen finns upplagda på min facebook också..

Bästaste Freja kommer hit (Rio alltså) och hälsar på om mindre än en vecka, närmare bestämt på måndag!!!! Klockan halv 7 på morgonen står vi där på flyplatsen med öppna armar och hoppar av iver!! :D

Dessutom börjar karnevalen den 20e, vilket betyder fest dag som natt i fem dygn!! Åh så tråkigt vi kommer ha det ;P

Tjohoo! Jag lyckas aldrig få någon slags kontinuitet i mitt bloggande men jag antar att det beror på min "nya" inställning till livet där jag tar timmen som den kommer och vägrar att ha massa måsten. Just nu är vi iaf i Montevideo, huvudstaden i Uruguay, och snart bär det av mot Punta del Diablo som är en semesterort i östra Uruguay. Hur som helst, här kommer ett inlägg som jag skrev för ett tag sen men inte har postat förän nu (det är alltså fortsättningen efter Ilha Grande och var i början av december.. hehe).

... och så var det slut på hostellivet för ett litet tag! När vi den sista morgonen för tredje gången inte kände igen en kotte vid frukosten var det verkligen dags att dra..

Efter transfer med Ilha Grande-hostelet, eller med andra ord den läskigaste bilfärden hittills med en förare som hade ett obotligt behov av att köra om varenda fordon i sin väg, kom vi tillbaks till Rio. Där mötte vi upp en trött men glad mamma och hittade till ett jättemysigt och fräsht Bed and Breakfast "Casa da Flavia" i Santa Teresa. Santa Teresa ligger på en kulle och är en äldre bohemisk del av centrala Rio, inramad av två stycken favelor. Det är otroligt vacker och genuint med hus från kolonialtiden till skillnad från södra Rio (Ipanema, Leblon och Copacabana) där flesta husen är förhållandevis nybyggda. Stället som vi bodde på låg i en lång och brant trappa med den här utsikten över en favela och Sugarloaf.



Vi bodde alltså i det blå huset, snacka om det var jobbigt att släpa runt både alla väskor och sig själv! I mitten är det paret som hade stället, jätte gulliga var dom, och så står mamma på bakgården bredvid den häftiga växten.

                               

På kvällen passade vi på att smita ner till Lapa som ligger precis bredvid Santa Teresa. Tyvärr har jag inga bilder därifrån, och det kommer nog aldrig bli några heller för Lapa är helt klart det stället som känns otryggast i hela stan med massa uteliggare och utslagna människor överallt. Att dra fram kameran känns helt otänkbart. I vilket fall är det ganska speciellt med folk och fest på gatan och en uppsjö av ställen, främst sambaklubbar men även de som spelar house, "funk" och discotek. Man köper öl, drinkar och mat från stånd på trottoarerna och oftast finns det liveband också. Vi åt grillad kyckling och ost på pinne så att mamma trodde att vi skulle bli magsjuka allihop och gick på en sambaklubb och lyssnade på Teresa Christina.

Här är några bilder från Lapa dagtid. Kanske lite svårt att föreställa sig gatan fullsmockad med människor och stånd?

                               

Softar på bakgården med fika och mammas dator..



                              



På lördagskvällen gick vi ut och åt på ett Bahianskt ställe med mammas kollegor. Passionsfruktkyckling med kokosris, mMmmMmm.. Joanna åt oxfilé och blev magsjuk inom 10 röda. Kycklingen på sunkstånden klarar vi av men inte köttet på fina restaurangen, haha.



Lite bilder från Santa Teresa. I början tyckte jag att favelorna var ohyggligt fula men nu tycker jag faktiskt att det ser ganska charmigt ut.. Mammas kollegas son bodde närmare en av favelorna och en kväll var han tvungen att vänta några timmar innan han kunde gå ut för att det just varit en skottlossning..

                   

På söndagen bestämde sig Joanna för att hon ville baka äppelkaka att bjuda på, och som en god arbetsledare såg hon till att hon inte behövde göra allting själv ;) Resultatet blev i alla fall riktigt gott och svensksommarnostalgist!



Mammas workshop varade i tre dagar och medan hon var där lallade vi mest runt på stranden och sprang ärenden. För att komma ner till tunnelbanan kunde man åka den rackiga och gammeldagsa spårvagnen "Bonde". Se hur folk hänger på sidan av vagnen! Gör man det behöver man inte betala de 60 centavos som det kostar att åka, men man får se till att hålla in alla tår och hälar!

                        

Det här med att tvätta är en ganska omständig och dyr historia och vi har ju bara en begränsad packning.. man får helt enkelt vänja sig vid att inte kunna ta på sig nytvättade kläder varje dag, det löser sig. Hur som helst leder det till ett gäng underbara citat, bland annat den här: 
"Det luktar illa här. Eller det kanske är jag som luktar illa..?"   - Joanna

Joanna trött och sliten efter en heldagstransfer:
"Orkar du lägga ner snorkfenorna i tyghistorien?"
(På svenska betyder det ungefär "Kan du vara snäll att lägga ner fenorna i min tygväska?") ;)

Mammas mer oklara citat när det är dags att sova efter första kvällen i Lapa:
"Vi ses imorgon, om inte ögonen har kletat igen.."

Tjaa.... i övrigt var vi på middag uppe i Tijucabergen, Joanna och jag festade hela natten lång på The House och dök inte upp förrän mamma var på väg till jobbet, vi blev medlemmar på couchsurfing, slappade gärnet och blonderade håret. Vi planerade även resan över jul och från att först tänkt Iguazúfallen, Buenos Aires och vindistriktet Mendoza i Argentina ändrades planerna drastiskt till Porto Seguro i Bahia, norra Brasilien. 

Jag återkommer snart med nyare händelser!! Saknar er alla där hemma! Pussar och kramar